(Efter gårdagens tillkännagivande att The Pirate Bay flyttat till Norge och Katalonien har det kommit in en del frågor. Därför kommer jag att svara på dem i en serie bloggposter under dagen. Häng på!)
Fråga: “Har Piratpartiet vikit sig nu?!”
Nej. Piratrörelsen har visat att man står enig och stark. Rättighetsalliansen hade två mål med sitt agerande. Man ville släcka The Pirate Bay och man ville hämma Piratpartiets möjligheter att genomföra ett framgångsrikt valår 2014. Man misslyckades kapitalt med båda.
The Pirate Bay lever och har hälsan genom de norska och katalanska piratpartierna.
Det svenska Piratpartiet har fått cirka 900 nya medlemmar sedan hotet från Rättighetsalliansen kom. Cirka 150 av dem har kommit det senaste dygnet. Under samma tid har jag fått två mejl från folk som vill lämna partiet på grund av Pirate Bays flytt. (För er som kikar på vår medlemsstatistik kan jag berätta att tappet på 400 medlemmar den 21-22 februari är en rutinbortrensning av dubbla medlemsskap och Kalle Ankor. Vi gör dem då och då för att ha ett fräscht och korrekt medlemsregister. Det är alltså inget som har med den senaste veckans händelser att göra.)
Piratpartiet har tack vare The Pirate Bays hjälp sluppit undan att slösa bort våra små ekonomiska medel, vår energi och vårt fokus på en kamikaze-rättegång och kan nu istället lägga all vår kraft på att arbeta politiskt för att sätta käppar i hjulet på en industri som använder ekonomiska muskler för att tysta människor.
Piratpartiet i Sverige och Norge har fått massor av uppmärksamhet i media, i Sverige, Norge och internationellt. Det är reklamplats vi aldrig skulle ha kunnat betala för. En del hänger upp sig på konstigt vinklade rubriker och annat. Strunt i det. Bättre en halvtaskig rubrik än ingen alls. Eller som Christian Engström brukar säga: “Så länge de stavar vårt namn rätt är det bra att de skriver om oss.”
Piratpartiet har vidgat fildelningsfrågan och lyft upp frågan på ett högre plan, som handlar om huruvida privata bolag ska ha rätt att styra vår information och hur vi får dela den med varandra. Sam Sundberg skriver i dag detta i SvD:
I samma ögonblick som de publicerade Rättighetsalliansens brev strömmade hundratals nya medlemmar in. Piratpartiet har redan förvandlat hotet om rättsliga påföljder till en fråga om rättsosäkerheten i civilmål och lördagens demonstration var knappast kulmen på den här episoden. Mjölkar de dramat på sin fulla politiska potential så kan Rättighetsalliansens brev vara det bästa som hänt partiet sedan Ipredlagen klubbades.
Var så säkra på att det ska mjölkas som fan här. Jag blev pirat för att rädda kulturen. Jag kan bli mjölkpiga för att rädda det fria samhället och demokratin. No problemo. ;-)
Den samlade piratrörelsen har skickat en stark och tydlig signal till upphovsrättsextremisterna och sagt:
“Vi har mognat. Vi är starka. Vi står enade. Vi slåss på våra villkor, inte era. Vi kommer att vinna.”
Fråga: “Vi har ju rätt! Självklart skulle vi vinna i rätten!”
Ja, vi har rätt. Det är inte olagligt att förse The Pirate Bay eller någon annan sajt med internetuppkoppling, men tyvärr är det inte så enkelt. Ibland är rättvisan blind på helt fel sätt, till exempel i civilmål, där det ofta är den med störst ekonomiska muskler och uthållighet som vinner.
Rättighetsalliansen tänkte gå vidare med ett civilmål mot Piratpartiet och våra företrädare och även om Piratpartiet har mycket att erbjuda, så är stora ekonomiska muskler inte något vi har. De små ekonomiska muskler vi faktiskt har ska vi använda för att skapa politisk förändring, inte till att mata en omättlig upphovsrättsindustri. Det är inte modigt att ge sig in i en hopplös strid. Det är dumt.
Man har som svarande i ett civilmål inte rätt till en offentlig försvarare, utan måste stå för advokatkostnaderna själv. Vid en förlust skulle partiet också få betala motpartens advokatkostnader. Till detta skulle det sedan kunna tillkomma eventuella viten och annat. Det är pengar Piratpartiet helt enkelt inte har, vilket skulle kunna lämna en möjlighet för Rättighetsalliansen att kräva pengar av enskilda företrädare för partiet.
Även OM vi skulle lyckas vinna ett sådant här mål rent rättsligt, så skulle det ändå vara en pyrrhusseger, eftersom målet skulle kosta oss all annan verksamhet. Det skulle dränera oss inför det viktiga valår vi står inför. Det skulle helt krasst ruinera våra chanser att skapa varaktig politisk förändring för lång tid framöver.
Man ska alltid undvika att ge sig in i slag man inte kan vinna. Man har mycket mer att vinna på att samla styrka till de slag man kan vinna. Vi ska aldrig slåss på upphovsrättsindustrins villkor. Vi ska slåss på våra egna villkor. Det är därför vi måste föra upp striden till det politiska planet.
Eller, som jag skrev i pressmeddelandet i går:
Piratpartiet finns inte till för att mata upphovsrättsindustrin med martyrer. Vi finns till för att skapa långsiktig politisk förändring.
Så, massor med tack till The Pirate Bay som hjälpte oss, så att vi slapp en ojämn strid i rätten och nu istället kan fortsätta arbeta för en förändring på betydligt mer fruktbara sätt, tex i Riksdagen och EU-parlamentet.
Följdfråga: “Men Kickstarter då?”
Kickstarter är en fantastisk tjänst som fungerar mycket bra för att sponsra projekt man gillar. I det här fallet skulle det vara plågsamt tydligt att alla donerade pengar skulle gå rakt ner i upphovsrättsindustrins fickor utan att passera “Gå”. Skulle du vilja donera till det? Det skulle inte jag.
Följdfråga: “Men, hur kan jag hjälpa till då?”
Du kan göra massor! Du kan hjälpa till genom att donera till Piratpartiets politiska verksamhet. Då kommer dina pengar att användas för att se till att upphovsrättsindustrins försök att äga nätet och vår kommunikation stoppas långsiktigt och på politisk väg.
Du kan bli Guldpirat och donera en peng varje månad eller donera ett engångsbelopp.
Fråga: “Rättsliga motåtgärder? Hey, what?”
Det är hög tid att på något sätt belysa hur ekonomiskt starka aktörer missbrukar vårt gemensamma rättsväsende för att utpressa mindre ekonomiskt starka aktörer.
Rättighetsalliansens krav på Piratpartiet handlar bara till viss del om rätten att få ladda hem film och musik för privat bruk. Det handlar i än större utsträckning om att en industri vill ha monopol på vår kommunikation och är beredda att ta till i princip vilka medel som helst för att få behålla ett sådant monopol.
Rättighetsalliansen har mycket tydligt visat att man INTE vill att hela den här historien lyfts upp till ett politiskt plan. Rättighetsalliansens Sara Lindbäck har flera gånger poängterat att man angriper en internetleverantör och inte ett politiskt parti.
Det vore ju bekvämt för Rättighetsalliansen om man kunde göra en så enkel uppdelning. Men, i det här fallet är det trots allt ett politiskt parti, representerat i EU-parlamentet, som valt att ge gratis internetuppkoppling till en sajt för att lyfta fram en viktig politisk fråga. Och, Rättighetsalliansen har valt att försöka tysta detta parti med hjälp av hot. Det GÖR saken politisk oavsett vad Rättighetsalliansen vill det eller ej.
Det vore därför intressant att undersöka exakt hur förlåtande systemet är mot dem som använder rättsväsendet som ett mer eller mindre ljusskyggt påtryckningsmedel. Civilrätten inbjuder naturligtvis i viss mån till sådant här beteende, men det betyder inte att man inte borde fundera på hur man skulle kunna stävja rent missbruk.
Jag tycker därför att det finns ett värde i att få reda på hur stora extra friheter vårt rättsväsende ger dem som har större ekonomiska muskler än vi andra. Ett sätt att belysa det här kan vara att polisanmäla Rättighetsalliansen, vilket är ett alternativ jag kommer att lyfta på helgens styrelsemöte. Det kanske finns det fler och ännu bättre sätt att lyfta fram den här problematiken. Förslag emottages, som alltid, tacksamt. Det här är en fråga som vi måste angripa från många håll.
Syftet med det hela är alltså inte att knäppa Rättighetsalliansen på näsan. Det är ganska ointressant. Nej, syftet är att belysa ett betydligt mycket större problem, nämligen att vårt gemensamma rättsväsende tillåts missbrukas av pengastarka aktörer som använder hot om civilrättsliga processer för att få mindre pengastarka aktörer att göra som de vill.
För nog känns det väl sådär att vårt gemensamma system för rättsskipning systematiskt tillåts användas som utpressningsverktyg av de med mest pengar i samhället. Det kan ju knappast vara så det var tänkt att brukas. Så, på ett eller annat sätt måste vi få upp skiten till ytan och rikta strålkastarljuset mot den. Ju förr, desto bättre.
Diskutera ämnet vidare i Piratplatsen Forum.
